onsdag 18 september 2013

Hösten kommer sakta men säkert...

Aldrig är himlen så blå som på hösten.

Det är en så vacker årstid; nu börjar lönnens blad skifta 
i gult, orange, grönt och rött.

Jag älskar den delen av hösten, men min kärlek är kortlivad för den sträcker sig bara in en bit i Oktober. 

Därefter blir det grått, fuktigt, kallt och trist.
Och mörkt. Och regnigt och blåsigt. 


Men ännu är det en bit kvar innan vi är där...


Ännu finns det tid att leka ute i solen
I en hönsgård med sin kompis här i byn.

Trodde inte att Alice skulle våga sig innanför 
hönsnätet, storstadsbarn som hon är.


Men när man är på landet hos Mormor och morfar 
och leker med världens bästa Tarzan-Arvid
är allt möjligt. 

För det är 
också en spännande värld med stora och små djur 
och gräs med små grodor, maskar och sniglar.
Och inte är det ett dugg läskigt alls 
bara spännande och roligt :) 





Här bor det fem hönor och en stolt tupp.


I vår familj älskar vi soppa!!
Och det blir ännu tydligare på hösten 
när man behöver lite värme i kroppen. 

Då är det gott med en het soppa med sting av 
chili och vitlök. 



Fruktträden är också vackra, 
speciellt de som har röda frukter. 


Trädet står på grannens tomt för vi har 
bara gröna äpplen i vår trädgård.

Men de är också goda. 
Vi har sågat ner en bit av trädet och "startat om" så vi 
fick bara fem äpplen i år :(


På hösten åker jag också mer ofta till min favoritbutik 
Fröjd af Sverige i Osby. 

För inredningsintresset tar lite fart när man ska börja tillbringa mer tid inomhus igen. 

Den här krukan är mitt senaste inköp därifrån.
och den tycker jag är så himla fin!!!

Hoppas att ni har det bra i höstsolen (förhoppningsvis) 
nu hänger vi med på resan mot vintern!

På Ikea arbetade de med att göra i ordning julavdelningen 
när jag var där i Lördags.

Lite för tidigt om någon frågar mig...

KRAMAR!!!!

onsdag 4 september 2013

Jag skulle önska...

 ...att

sommaren hade givit mig en glimt av dessa två fina barnbarn 
som alltid tillbringar sina somrar hos släkten i Japan.


Sonen J kommer alltid hit på sin semester 


Men stora M som precis har börjat ettan har 
jag inte träffat på mer än ett år.

Vi brevväxlar och det är ju bättre än ingenting...


och det här söta lilla M-trollet har 
jag bara träffat en gång.


Jag gläder mig åt att de är friska och glada, men sörjer över att inte få lära känna dem.

Kanske när jag blir pensionär? 


Kramar!