...att
sommaren hade givit mig en glimt av dessa två fina barnbarn
som alltid tillbringar sina somrar hos släkten i Japan.
Sonen J kommer alltid hit på sin semester
Men stora M som precis har börjat ettan har
jag inte träffat på mer än ett år.
Vi brevväxlar och det är ju bättre än ingenting...
och det här söta lilla M-trollet har
jag bara träffat en gång.
Jag gläder mig åt att de är friska och glada, men sörjer över att inte få lära känna dem.
Kanske när jag blir pensionär?
Kramar!
Ja... Det är mycket märkligt för mig detta..Att man väljer så..ja du vet vad jag menar. Jag är ledsen för din skull och det är faktiskt en stor förlust för dom barnen att inte få ha dig i sitt liv.
SvaraRaderaKram ♥♥♥
Åh, Karin, det var riktigt sorgligt att höra. Så väldigt långt bort också! Ja, hoppas du kan råda bot på detta när du blir pensionär.
SvaraRaderaTur att du har dina andra små sötnosar till barnbarn på närmre håll, iallafall, lite tröst, eller hur?
Kramar Anncathrine
kan du inte ha kontakt med dem via Skype till exempel? Det kostar ju inget och då kan du både se dem och prata med dem så ofta som du vill. Det är ju inte kramar förstås, men ändå ett sätt att lära känna dem och dela deras vardag
SvaraRaderaMen vad sorgligt för dig.. Min väninna har båda sina döttrar och 4 barnbarn i Canada och jag vet så väl vad hon lider över detta..
SvaraRaderaKram Maidi
God kväll!
SvaraRaderaKikar in för att önska dig en trevlig helg
Kram Anncathrine
Meen va sorgligt. Är det något man vill så är det att få rå om sina barnbarn. Jätteviktigt. HOppas innerligt att det blir en förändring så du kan få träffa de dina!
SvaraRadera<3
kram
fia
Men... Bor de bara i Japan på sommaren kanske du har möjlighet att träffa dem andra delar under året eller har jag missat nåt? Måste kännas tomt att inte kunna följa dem under deras uppväxt.
SvaraRaderaExtrakram från Hulda kommer med raketfart ♥