söndag 13 juli 2014

Sommaren 2014, del 2 - Resan 110 + 12 mil norrut i vårt vackra land

Resan gick Norrut


Vi körde bil, Åsa (arbetskamrat och god vän), 
hennes mamma Kicki som är 93 år ung. 

Ja, och så jag då.

Hela vägen regnade det mer eller mindre ihållande. 
Precis som nu idag, när jag sitter och skriver det här.

Kallblåsigt var det också, så den medhavda maten 
blev snabbt uppäten och så hopp in i bilen 
på med värmen och fortsätta köra!! 

Vi körde hela vägen i ett svep.
Lika bra att få det gjort liksom. 


Vid åttatiden på kvällen kom vi fram till Kickis lilla hus 
i en liten by utanför Strömsund.


Så många vackra vyer vi passerade efter vägen dit
och så mycket jag skulle ha velat föreviga, 
men det regnade ju och vi hade inte tid. 


Den här bilden är tagen vid stranden vid Ströms Vattudal.

Och! Där stod berget!!! 

Tyckte även att jag hörde sång ute på vattnet
"eeeen sjöööööööööman äääälskar haaaaavets våg.."

(Fast.... egentligen stod det i hembygdsparken i Strömsund;)))



Eftersom huset stått tomt hela vintern så var här en del att göra.  
Mycket behövdes också inhandlas så det blev en del 
resor in till Strömsund.

Sightseeing och Loppisbesök i 
de vackra omgivningarna hanns också med.


Utsikten ner mot Vattnet från huset.


Vi pyntade lite med Ängsblommor därinne 
- finns det något finare!?

Vi hade det gott där i det lilla huset.

Åsa städade och plockade, jag stod vid spisen och diskbaljan, 
vi drack ett glas vin till kvällsmaten och senare spelade vi 
kort och drack kaffe med ett par-tre 
(små) glas Baileys till ;))) 


Mysigt och avkopplande. Snart blev det
ONSDAG som var en
mycket speciell dag 
för mig...

Då skulle jag nämligen träffa min bloggkompis 
Ann-Louise från bloggen "Lyckliga Praliner".

Jag tog bilen och körde de 12 milen hem till henne.
Nervös?????????

JA!

Men det försvann så fort jag såg henne stå där vid vägkanten.
Hon var precis som jag trodde. Liten, söt och med en
varm, fin utstrålning. Hon hoppade in i bilen rakt in i min famn 
och det kändes som att jag alltid hade känt henne.  



Mottagningskommitten hemma hos henne 
bestod av Abbas och Pepper i första rummet, 
men även hennes man och barn var hemma 
och de var lika trevliga de! 

Fast det visste jag ju också att de skulle vara!


Törs inte publicera så tydlig bild på A-L 
eftersom hon inte riktigt inser hur fin hon är. 
På alla bilder. Och i verkligheten ;))))


Ja, så stod jag då plötsligt inne i hennes vardagsrum 
som jag sett på bild så många gånger. 
Det kändes ganska surrealistiskt.

Hon har följt min blogg nästan sedan starten 
och hon var den första utom min familj 
och närmaste krets som kommenterade i den. 
Hon gjorde att det var roligt att fortsätta blogga 
och vi lärde känna varandra mer och mer. 

Trots en åldersskillnad på över 20 år!!


Och där var hennes Lyckliga höns! Tänk ändå....


A-L tog med mig på en tur i omgivningarna och vi gjorde 
det vi båda brinner för: 

Pratade. Bubblade. Beundrade naturen 
och rotade runt på Loppisen dit hon brukar gå

Jag fick t.o.m träffa hennes Pappa och hans sambo!!! 
Hej om ni läser det här! det var jätteroligt att träffa er! 


"Hemma" igen i Strand tog jag en bild på en orkidee 
som faktiskt växte vilt på tomten. 

*Jungfru Maria nycklar*


På fredagen, dagen innan vi skulle åka hemåt igen 
körde Ann-Louise de tolv milen till Strand 
för att träffas en dag till! 

HUR GULLIGT ÄR INTE DET!?? 


Vi tog bl.a en promenad ner till vattnat (fortfarande Ströms Vattudal) 
där det var nästan helt vindstilla och helt underbart!

Här sitter jag och närbildsfotograferar stenar med min mobil. 
Och inte en enda mygga såg jag till!


Solgula smörblommor trängdes med andra ängsblommor 
i gräset runt omkring oss och det blommade som sjutton överallt.


Syrenen vid knuten på en av gårdens byggnader blommade vackert. 
En av vinsterna med att åka långt norrut; man får två 
syrenperioder - om man bara kommer i rätt tid :) 


På fredagen åkte vi hemåt igen.
Åsa och jag turades om att köra och likt förra gången 
blev det raka spåret, och vid kvällningen var vi hemma igen!  

Kicki stannade kvar i sitt hus, 
där hon tillbringat alla sina somrar sedan en låååång tid tillbaka. 

Vaddå 93 år?

Tsss - det är väl ingen ålder!!!!


Kramar! ♥♥♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad glad jag blir över att du lämnar en kommentar! ♥