söndag 13 januari 2013

Ett annorlunda inlägg.


Livet 
Det mänskliga.

Har liknats vid mycket

En droppe i Oceanerna. 
En fjärt i rymden.

Och jag är benägen att hålla med


Min mamma läste sådana här böcker. 
Antar att den är fylld av vemod

Som hon var. 
När hon levde.
Och fortfarande hade tid kvar.


Solen har återvänt ännu en gång.
Som den alltid gör.
Livet går vidare


Åsa är en klippa.
Utan henne vore livet inte lika roligt.
Man behöver inte bara sin familj.

Man behöver olika. 
Som finns i närheten.
Och bara är.

På samma plats i livet.


För länge sedan.
När min pappa var barn 
skrev han så här fint.

Och hade planer för framtiden


För ännu längre sedan satt någon 
gammal förfader och karvade på den här brädan

Undrar vem han var och vad han tänkte/tyckte och kände? 
Tyckte han också att livet gick för fort? 


Kungarna skiftar också med tidens gång.
Generationerna avlöser varandra


En Gammal bibel som följt släkten.
Och en ännu äldre katekes
som färdats framåt i leden.


Ett dryckeshorn och ett kruthorn. 


Böcker från föräldrarnas bokhylla. 
De bruna i skinn och
de röda som jag läste som barn.
fast jag inte fick.

Nu som dekoration och minne


Två generationer  

Min farfars syster Anna.
Ogift och barnlös. 
Som dog innan jag var född.

Och en ungdomsbild av min Pappa

Som hade velat bli så mycket mer.


Och här står Lisa i nutiden.
Älskad dotter.

Snart kommer nästa lilla knyte.
Längtar ♥

Barndom.
Ungdom.................Ålderdom

Livet går för fort!!!
Har suttit och pratat med min svägerska 
om våra barn, barnbarn, våra föräldrar och livet 
så länge vi har känt varandra.
Därav detta inlägg.

Kramar!!!



13 kommentarer:

  1. Vilket fint och mysigt inlägg. Underbart..pricken på i:et var den fina bebismagen <3
    kramelikram
    Fia

    SvaraRadera
  2. Oj - den kommentaren kom medan jag justerade inlägget:) Undrar om du har läst den senaste versionen?! :)
    Ja bebismagen är jättefin!!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Åhh..vemodigt vackert med strimmor av hopp och din pappas vackra skrift borde du rama in. Jag visste väl och har sett det flera gånger att där hos dig, där inombords finns det så mycket vackert. Du är som ett kalejdoskop där nya vackra skimrande mönster visar sig gång på gång.

    Kram ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och du, min fina vän, är en poet:) Vilken vacker kommentar! Tack :)
      Kram ♥♥♥

      Radera

  4. God morgon!

    Ja, visst blir man vemodig när man tänker på hur fort tiden rinner iväg. På släktingar och vänner som är borta.
    Åren rusar fram fortare och fortare, påsk, vår, sommar, höst oj, är det redan jul igen?! Värre för varje år.
    Gäller att ta till vara på varandra och ta tillvara på tiden, men det är ju ofta lättare sagt än gjort!

    Kram Anncathrine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen är det åldern, men också det faktum att många i min närhet har mer eller mindre allvarliga diagnoser som gör att jag tänker väldigt mycket i dessa banor just nu.
      Att allting är förgängligt och ingenting varar för evigt.
      Så dumt att komma in på sådana tankespår!
      Kram ♥

      Radera
  5. Oj..... vad fint, vemodigt och poetiskt skrivet! ♥
    Härligt att sluta med bild på fina magen! ♥
    Har säkert sagt det förut, men John och din unga pappa är ju väldigt lika!
    Kraaaaam ♥ ♥ ♥


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är väldigt lika men ändå har John så många drag av sin pappa:)
      Du hör väl av dig när er lilla bebis kommer?! Så spännande det är att de kommer nästan samtidigt!
      Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam ♥♥♥

      Radera
    2. Fast jag menade bara rent utseendemässigt! ;)
      Klart jag gör och du gör samma, eller hur?
      Kraaaaaaaaaam ♥♥♥

      Radera
    3. Ja och tur är ju det;) Naturligtvis hörs vi av ♥♥♥
      Kraaaaam

      Radera
  6. Ett jättefint inlägg. Blir nästan sugen på att göra ett liknande..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  7. Du skriver så fint Karin så det verkligen berör.
    Kramar <3

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du lämnar en kommentar! ♥