måndag 26 september 2011

Runt, runt och fram och tillbaka

HEJ!
Har jag lovat att jag ska sluta gnälla?
Gjorde visst det i ett starkt ögonblick. Ögonblick är ganska korta, va?


I dag har jag blivit sjukskriven en vecka till. Läkningen går sååå sakta. Börjar bli nojig nu. Tror att jag aldrig mer ska se normal ut. Är trött på att vara fånge i mitt hem.

Ligger, står, sitter och knallar runt. Lägger mig igen. Går en runda. Sätter mig vid datorn. Spelar spindelharpan. Spelar mahjong. Blir trött. Sover en stund. En lång stund. Går ut på altanen. Smyger bakom häcken. Sätter mig i hammocken. Hämtar kameran. Tar lite bilder. Äter en tallrik yoghurt. Väntar på att S ska komma hem så jag får någon att prata med.


Dörren ut till Altanen är nära.
Vädret är underbart


Här har jag sovit, nära telefonen eftersom min doktor skulle ringa.
Någon har sagt att man läker fortare när man sover.
Så jag sover.


Nerför trappen (farligt, farligt!, men det var inte här jag ramlade) och runt till husets framsida kan jag gå utan att synas. Häcken är högre än vad jag är.
Motion, ha!


I början av förra veckan fick jag den här rosen av min vän Eva.
Den är så vacker fortfarande, syns inte alls att den har stått här i en vecka snart.


Här har jag suttit och försökt må gott, men jag har ingen ro i kroppen. Tjugo grader varmt, men jag njuter inte. Ingen ser mig men jag kan ändå inte koppla av. Tror jag vet varför: Jag älskar mitt hem, men just nu känns det som att jag sitter i fängelse.

Dessutom känns min panna, där jag slog i, mer svullet och ömt nu. Jag hoppas verkligen att jag inbillar mig!

Vilket helkasst inlägg va?

KRAM!






6 kommentarer:

  1. Åh men söta du vad jag förstår hur du känner dig. Har själv varit i den situationen när jag inte tagit mig ut, inte kunnat gå ut. Inte av samma orsak som dig men av smärta och år av sömnlöshet av olika anledningar. Det är inte lätt alla gånger att få barn....

    Men jag tycker om ditt inlägg idag och tycker inte att det gör något att du inte är superglad..ja du vet... Klart du ska skriva hur det känns...Jag vill ju veta också :) Och förresten skriver du ALDRIG dåliga inlägg Karin!! Jag är ju din största fan och jag är inte lättimpad, även om det kanske verkar så :))

    Klart att du ska vara hemma i veckan. Bra! Kroppen behöver mera tid. Och sova är bra. Drick rumsvarmt vatten. Det är bra för kroppen och rensar ut både det ena och det andra. Du skulle nog behöva det där koörat jag skrivit om i kväll faktiskt, tror jag. Vi kan dela, en ko har ju två öron. God Natt & Sov Gott! Kram ♥

    SvaraRadera
  2. Det är bara att vila o vila o vila! Krya på dig! Kram

    SvaraRadera
  3. Ann-Louise:
    Hahhahha Du är mitt ENDA fan:)Är lite gladare nu när S delar min isolering.
    Men vänta nu...nu tänker han gå o lägga sig...Känner svårmodet återvända så sakta. Då passar det bra med ett eget litet koöra:))
    Kram.

    SvaraRadera
  4. Birgit: Tack, jag vet: Du har också varit där! Kram ♥

    SvaraRadera
  5. Kul att rosen fortfarande står vacker , roligt när man får glädjas över dom mer än några dagar.Är nog för att du pratar och sjunger för dom ;-) Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Nja, jag har nog varit ganska tyst den senaste tiden, och sjungit har jag rakt inte gjort:)))Men den tycks ju trivas ändå...eller kanske just därför:)Kram.

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du lämnar en kommentar! ♥