God Morgon!
Har vaknat upp till ännu en dag utan någon synbar förbättring. Blir snart galen! GAAAAAHHHHHHH. FRUSTRATION!!!!!
Fokusera på den del av blomman ovan som är skarp. Inte där den borde vara det ser ni? Jaha. Ser nu att den inte är särskilt skarp någonstans alls. Då är det inte lätt att fokusera!:)
Vilket jag borde göra!!! Jag kommer att bli bra.
Men varför tar det en sådan tid? Varför blir jag inte bättre?! Varför lägger sig inte svullnaderna? Varför bleknar inte missfärgningen? Måste ju börja jobba snart!!! Vill ut bland folk utan att bli uttittad!!!
Så är det: jag försöker tänka positivt. Det finns mycket positivt i det hela: Jag slog ju inte ihjäl mig, tex. Eller bröt något.
Men det är så himla svårt att vara tacksam. Eller glad.
Är jag kanske född negativ ?!
Ute i skogen mår man bra. Men jag vill inte gå ut så jag står vid min björkstam och hämtar lugn?? En stämningsfull lykta hjälper?
Men stammen är ju död nu och ger inget längre.
Sovrumsfönstret har fortfarande sommargardiner.
Ute är det ganska varmt. Har faktiskt rört mig lite på vår altan. Plockat smultron och ätit några vindruvor. De går att äta nu och är faktiskt riktigt goda! Positiva saker:))))(Yihaaa!)
Har hängt upp en gammal lampa från 60-talet. Ganska mysig faktiskt - trodde jag aldrig att jag skulle ta fram igen!!!!!!! Den har hängt i mitt barndomshem.
Även denna keramiktavla har funnits där och har nu fått komma fram. Den har varit undanstoppad i förrådet efter min mammas bortgång och jag trodde nog att den skulle förbli där.
Rakel och Sven Krona i början av 1930-talet.
Inte blir man gladare av andras olycka men man kan kanske inse att ens egna problem är ganska så obetydliga. Faktiskt VÄLDIGT obetydliga. Lära sig att vara tacksam.
Rakel och Sven var min morfars brors barn. De bodde i en liten by utanför Kalix i Norrbotten. Sven var en mycket intelligent och socialt kompetent pojke och Rakel en söt och pigg liten flicka med guldlockigt hår. Tillsammans med mamma Ester och Pappa Artur bildade de en perfekt liten harmoni. Inget mer fanns att önska i den lilla familjen.
Artur var en snäll och fridsam man och Ester en vanlig förnöjsam kvinna som hade allt hon önskade i livet, en snäll make och två välartade barn. Så borde det ha fått fortsätta, men ödet ville annorlunda. Endast fem år gammal dog lilla Rakel i difteri och den lilla familjen var nedbruten av sorg. Bara några år därefter drabbades Sven av en obotlig leversjukdom och dog efter en tid. Han var då 12 år.
OCH HÄR GÅR JAG OCH KLAGAR!!!!
Ja, jag skäms.
Ta vara på varandra! ♥ Kramar!!!!!
Men det är ju helt två olika saker och händelser i två olika tidsåldrar. Inget går jämföra med det andra för det handlar om helt olika. Isåfall kan man ju aldrig tycka att nåt känns jobbigt eller hemskt för det finns alltid det som är eller har varit värre. Givetvis är det obeskrivligt hemskt med död, sjukdom, olyckor och annat tragiskt. Men man kan ju inte vara på topp jämnt och tycka att allt är så finemang för det. Så känn du så där ibland, det har man rätt till!
SvaraRaderaOj ansiktet ja...Det brukar ta en väldans tid tyvärr. Det var ju inte länge sedan det hände heller... Ska du verkligen jobba till veckan då? Sjukskrivning nån vecka?
Vilken tur att du hade lampan och tavlan kvar och inte kastat dem. Det var nog en mening med det. De skulle komma fram igen.
Träd är bra. Bäst levande förstås men de gör ändå nytta. Naturmaterial, äkta och ändå levande. Fortsätt stå där. Ska lägga ut en bild på ett träd till dig idag. Till karins värld.
Krya på dig. Kroppen jobbar hårt att fixa det där nu än fast det inte märks. Kram ♥
Du har ett träd att hämta hos mig nu! :)
SvaraRaderaAnn-Louise ♥
SvaraRaderaTack snälla du för det vackra trädet och den klara himlen ovanför! Ska gå in igen och titta snart:)
Ja det är länge sedan det hände och förmodligen skulle barnen haft chans att klara sig idag. Tänk om de hade vetat att de skulle bli publicerade på internet (vad är det nu då?) så långt efter sin bortgång...från en plats i Skåne dessutom (tar lång tid med häst och vagn) Ja, så konstigt det kan bli.
Kram! :) (försiktigt leende för det stramar)
Du är verkligen inte född negativ!! Du är en positiv människa!
SvaraRaderaPUSS!!
Tack Jenny ♥♥♥ Ja, jag vet...i alla fall i medgång ☺ Puss.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera