Sommarlov och Bloggfunderingar

Hej,

Idag var det sista skoldagen för våra

unga synskadade elever.

Vi har följts åt under ett års tid och det har

verkligen gått fort. Fattar inte vart

 tiden har tagit vägen?

I morgon åker de hem till sina  

hemorter och fortsätter med sina (vuxna) liv.

Det är inte lätt att vara blind/svårt synskadad

men jag hoppas att de nu är försedda med

lite fler "redskap" för att klara sina liv

på bästa sätt.

♥

Rosor till flickorna! ♥

När jag gick hem i kväll lyste solen från en klar

himmel. Så dags när det är sen kväll...

Ett skumt träd som såg ut att ha en inneboende

sittande i stamöppningen ...

Och hur många blommor kan en buske ha???

Bloggen, ja...

Jag har svårt att skriva utlämnande om mig och mitt liv.

Men jag har inte alltid mått så bra på grund

av min uppväxt med en alkoholiserad far

som under mina barnaår inte hade annat

än förakt till övers för mig.

Det sätter djupa sår i själen som man bär med sig

under hela livet.

Vilket värde har jag?

Vem kan tycka om mig om inte ens han

som var min far kunde det?

Ändå vet jag

att jag är älskad.

Tack vare min mammas kärlek.

Mina barns kärlek

Och så S:s :)

Idag är det två år sedan mamma drog sitt sista andetag.

Dages bilder är tagna på vår kyrkogård.

♥ Kramar till er alla som läser min blogg ♥