fredag 13 januari 2012

Det smyger sig på...

SUCK...

När jag var ung var jag mager. Och lång.
Är man kort och smal är man nätt. Spröd. Väcker beskyddarinstinkt.

Men 180 cm...Jag led och jämförde mig ofta med andra flickor som hade lår,
rumpa som putade en aning och bröst som syntes. Och normallängd.

Själv tyckte jag att jag såg hemsk ut, hade långa smala ben,
smala ynkliga armar och var platt som en pannkaka. Ful, ful, ful!
 Men jag fick gå på modevisningar. Det gick bra att hänga kläder på mig. Då. (Inte nu).

Träffade en (lång) man, vi blev kära och ett drygt år senare var jag med jag barn. Under graviditeten gick jag upp åtta kilo. Babyn vägde 4 kg.
Efter en vecka kunde jag ha mina gamla jeans.
Inga problem.

Barn nummer två - kanske jag lade på mig ett par kilo efter henne.
Lite byst och bak hade jag nog. Barn nummer tre, fyra...Ja efter det fjärde kan man nog säga att jag äntligen var normalviktig! Tyckte att jag hade klarat mig bra.
T.o.m benen hade fått lite form:)

Sedan kom femman. Då började jag komma in i en ålder (37) när mina
hormoner ganska snart efteråt började spöka. Och jag tyckte vid den här tiden att jag började se tjock ut på bild. Men jag kände mig ok.
Blev dock inte av med alla kilon denna gång.
Men jag tror mer på de spökande hormonerna än barnafödslarna.

Fortfarande inga problem.
Men snart märkte jag att jag fick gå upp en storlek när jag köpte nytt. Efter sommaren passade inte vinterkläderna så bra, det blev liksom trångt. Särskilt i midjan.  

SURT SA RÄVEN...

Och så har det fortsatt.

Problem!!!

Länge har jag tyckt att andra har lagt på sig och inte sett (eller velat se) min egen viktökning. För den fortsätter ju...det smyyyyyyger på, gram efter gram.
(Nu ser jag ut att vara gravid igen).
Skulle nog behöva gå ner tio - femton kilo.
Till att börja med.
Men. hur. gör. man. det? Utan att försaka!?

Vad blir det för livskvalité när man inte får fika och äta godis?
För det har jag ju gjort hela livet utan att det i min ungdom har gjort någon skillnad.
Jag äter inte speciellt mycket. Fikar inte mer än en kaka till kaffet.
Äter bara godis på fredag-lördag. Inga mängder. 
Ingen läsk och inga chips eller något sådant.

Det här är inte kul!
Kram och godnatt!
 
Fast i ärlighetens namn är jag dålig på att gå ut o röra på mig:/ Bekväm kallas det visst....

4 kommentarer:

  1. Ta med min gamla mor på en promenad eller tre i veckan! ;)

    Kram Karin, det är inte lätt att bli av med skiten, tro mig, jag håller på för fullt. Men det GÅR!

    Kram!!

    SvaraRadera
  2. Hej Malin! Så här är det nog: Din gamla mor får ta med mig på promenader! Jag är mycket dålig på promenadinitativ:)
    Det är kanske den största boven i dramat;)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Karin, hittade din blogg via Huga..känner igen problemen (fick mitt 3:e barn när jag var 38) kilona smyger sig på.

    Jag köpte en bok ISO dieten av Fredrik Paulún...den frälste mig. Nu är jag av med sötsuget och godiset är så sött att det bränner i munnen. Motion x 3/veckan.
    Kram

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du lämnar en kommentar! ♥