måndag 2 maj 2011

En dålig dag

Hej!

Idag har jag en dålig dag.

Saknar min mamma som dog för snart ett år sedan. Fast egentligen miste jag henne långt innan dess, för hon var dement de sista åren av sitt liv. Men hon fanns ju ändå och hon kunde fortfarande krama om mig. 

Även om hon inte visste vem jag var.
Jag försökte tänka att hon kände igen mig i sitt hjärta fast hon inte kunde förmedla det. 

Och jag kände ju igen omfamningen - hon var ju min mamma. Min älskade fina lilla mamma. Som har tröstat mig så många gånger.

Och skrattat med mig mångfalt fler...


Bilderna har ingen anknytning till min mamma, men idag orkar jag inte leta reda på passande bilder. Så det får bli mitt gamla vanliga köksskåp. Fast med lite andra grejor på än sist.


Men jag vill prata mer om min mamma. Som lite terapi kanske. När hon dog så tyckte jag att det var bra för henne att få slippa leva ett så ovärdigt liv.

Nu tycker jag mer att det är orättvist att just hon skulle bli dement.
Vem bestämde det?


Vi hade så mycket roligt tillsammns och delade samma lite råa humor.

Det var en tuff tid när jag började märka att hon blev förändrad, det gick plötsligt inte att prata med henne som förr. Märkte att något var fel när hon plötsligt helt tappade uppfattningen om vad som var mellan oss och vad som kunde pratas om öppet.

Vi har alltid blint kunnat lita på varandras diskretion. Plötsligt var jag tvungen att sålla själv och samtidigt fick jag behålla så mycket inom mig.

Dessutom tillkom sorgen över hennes sjukdom.


Livet är verkligen på både gott och ont!

Ibland vill jag vara liten fast jag inte är det. Ibland vill jag ha någon som jag kan gråta hos. Någon som tröstar mig och delar min sorg. Verkligen delar.

Någon som jag kan störa utan att vara störande.
Inte så konstigt då att jag saknar min mamma ibland. Idag.  Eftersom jag har en dålig dag. En helt omöjlig ekvation. 

Har tittat på hennes bild länge ikväll men den ger ingen tröst. Bara ett hemlighetsfullt Mona-Lisa-leende.

För hon var redan någon annanstans när den bilden togs.


Tar till en till Pelargonia ur min samling. För blommor gör mig glad. Det här är  Doktor Westerbergs blomma (Rosengeranium) Idag är jag lite mer påläst :) Se vad det är bra med blommor...där kom ett leende...


Och det här är en sydafrikansk vildpelargon: Den var nog en raritet för den var väldigt dyr!

Tack för att ni lyssnade! Imorgon är jag säkert glad igen!

 KRAMAR!

10 kommentarer:

  1. Jag älskar dig!! Puss!!

    SvaraRadera
  2. Alla har dåliga dagar, men kanske känns det bättre efter att ha skrivit av sig lite. Jag tycker iaf att dina bilder passade alldeles utmärkt! Sköt om dig! Kram från norr

    SvaraRadera
  3. Kära Karin!
    Du kan ALDRIG vara störande! Du vet att Du kan störa mej om Du vill, och jag kan försöka trösta Dej..Du har tröstat mej många gånger, kommit med råd och LYSSNAT!
    Blommor glädjer mycket! Tänk BLOMMIGT!!! Stora Kramar//Maria

    SvaraRadera
  4. Men åhhh.... :( Vad du beskriver det så bra. Både hur du känner det och vad som hände. Jag känner igen det och har "stött" på det många gånger. Den hemska sjukdomen som kallas "De anhörigas sjukdom"..... Jag arbetar på ett boende för personer med demenssjukdom.....Ja fy, vilken grym sjukdom och stackars de nära & kära. En kram till dig från mig!

    SvaraRadera
  5. Stooor kram till dig Karin!
    Vissa dagar är värre än andra, så är det ju, och ibland måste man få älta, gnälla och vara ledsen.

    Demens är det värsta jag kan tänka mig. Träffar på en hel del dementa i mitt jobb, och lider verkligen med de anhöriga.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  6. Skickar en stor kram från Susanne

    SvaraRadera
  7. Tack alla som har lämnat kommentarer, vad ni är gulliga! Stora kramar till er alla!

    SvaraRadera
  8. Puss på dig mamma! Vi ses ikväll :)!

    SvaraRadera
  9. Ja det gör vi :)))) Puss

    SvaraRadera

Vad glad jag blir över att du lämnar en kommentar! ♥