J för Japan

 HEJ!

Idag har jag roat mig med att oroa mig.

Tycker att det känns mer och mer läskigt att ha (sonen) John i Japan.

Vill att han ska komma hem till Sverige nu!

Han är på ett 6 veckor långt Iaido träningsläger. Han är i södra Japan, men flyger via Tokyo. Det är inte farligt där han är, sägs det, men jag tycker ändå att han borde vara hemma i Sverige.

Fru och barn är som tur är här hemma i trygghet.

Men hon har tillräckligt många hemma i Japan att oroa sig över, förutom att John också ska vara där.

Så är det att vara mamma. Och fru. Och dotter. Att över huvudtaget vara. Ofta. Alltid. Hela livet. Man oroar sig.

J för John - J för Japan

Bokstaven finns att klicka hem från Inreda.com

Här sitter mitt barnbarn på besök hos sin mormor och morfar i Nagano

Under blommande körsbärsträd i detta otroligt vackra land som nu delvis blivit så förstört.

Det är nästan för hemskt för att man ska kunna ta det till sig.

Jag känner med alla dessa tappra människor som vägrar att ge upp trots att det måste kännas hopplöst.

De gamla som offrar sig för att de yngre ska få en chans till en framtid. Deras  fruar som inte vet om de alls får sina män tillbaka, eller om de får det - i vilket skick.

De som blivit hemlösa men som vägrar att se sig slagna och oförtröttligt börjar det tunga arbetet med att rensa och bygga upp.

   

*

 De har blivit svikna av havet som var deras vän och där de hämtade stora delar av sin föda

Av jorden som de byggt uppp sina hem på och vårdat med sådan ömhet.

     Av luften som de andas och som nu kan innebära en osynlig fara för hälsan under en lång tid framöver.

Vi har ännu en gång fått erfara att naturen som kan ge så mycket även kan vara en oförsonlig fiende

Godnatt. 

KRAMAR!

Önskar att alla människor varje morgon kunde vakna upp i en värld som är trygg för alla och envar!